(y)  (y)  (y)  (^)  (^)  (^)  (y)  (y)  (y)  Det är så här, för många år sedan så hände det att jag tyckte det var något som störde mig när jag skulle besluta mig om något. Det var ungefär som en tankes dialog med någon som tycktes befinna sig på någon av mina axlar.

En lördag fram mot kvällskvisten skulle jag göra mig klar för att ha en mys kväll, alldeles själv hemma, då tycker jag mig höra en liten röst, "att det var ju bra det för jag har heller inte lust att gå ut."  Fattade äntligen att mina mer eller mindre fridstörare, de som lade sig i allt jag sa och gjorde, återvänt. Jag kommer ihåg sista gången vi drabbade samman, därför ville jag inte diskutera ikväll. Jag tappade upp ett bad och kröp ner i badskummet, underbart här skulle jag bli en bra stund tänkte jag.

Efter ett tag när jag var ren och skulle ta duschen hör jag den lilla jäkeln, "va, skall du duscha det får du inte, jag blir blöt och det vill inte jag."  Jag svarade, att jag duschar om jag vill och du kan gå ifrån min axel. "Nej vet du vad, kan jag visst inte," svarar lilla jäkeln, "om du  duschar då får du skylla dig själv, jag sa du inte får duscha." Jag svarade inte utan tog duschslangen och skruvade på vattnet lagom varmt och förde duschslangen slangen upp mot håret. Då skriken jäkeln, "sluta eller så hämnas jag, hör du vad jag säger, sluta jag blir blöt." Nu är jag irriterad, låtsas inte höra, då plötsligt är vattnet iskallt och jag skriker till. "Vad skriker du för, jag sa ju att jag skulle hämnas, så slutar du nu eller skall jag fortsätta?"  Ilsket fräste jag tillbaka jag måste skölja av skummet, sluta och bråka med mig, jag gör det jag måste. Åter igen blir vattnet iskallt men jag var nästan klar, tog handduken virade om håret och en annan över kroppen, "skall du kväva mig, är du inte bra elak nu," hörs rösten från lille jäkeln, "men om du fortsätter då skall jag ge igen." Vattnet är avstängt så det finns inte mycket som kan hända och jag ville bli torr och klä mig.  Jag går in i garderoben med handduken kvar om axlarna, tänder taklampan så jag ser vad jag skall ha för kläder, då säger hen lille jäkeln, "skall du slut eller inte för du får igen." Jag svarar att jag vill klä mig och då behöver jag kläder så du får skärpa dig nu och försvinna. "Va," skriker hen "skall du slänga ut mig, hur vågar du, elak är du, har ingen empati alls, fy du är dum". Så slocknar ljuset, där står jag i mörkret och undrar vad jag gjort eftersom den lille jäkeln är tillbaka. Då hör jag, "gör som hen säger annars får du tampas med oss båda."   

Ja gott folk så här är det att leva med grimlings......kram