<3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  Idag är jag osams med min högra axel, den är riktigt elak, den ger mig obehagliga ögonblick, det kan jag faktiskt vara utan. Inga nyheter har jag besök under påsken bara njutit av snäll personal här på Rönnbäret.

Hittade lite gammal post jag sparat och det var helt galet, ett brev från min far, han skrev det till morföräldrarna, vi min bror och jag flydde ju tillsamman till Sverige. Han ville förhöra sig om Marcis och mig och tacka mormor och morfar för att de tagit hand om oss, det var väldigt känsligt han skrev det 1961 och blev skjuten i  Riga av ryssarna inte långt efter.  Pappa hade på något märkligt sätt tagit sig från fånglägren i Sibirien till Riga i Lettland, han kunde många språk så det kan varit god hjälp när man är på flykt. Vi träffades aldrig igen efter den söndagen han var och hälsade på oss. När han skulle gå följde Marcis och jag honom till grinden, det var en märklig känsla när han släppte min hand, fick jag en obehaglig känsla och det gick liksom en rysning genom kroppen, det var sista gången vi såg vår far.

Ta nu hand om varandra vi vet inte vad morgon dagen för med sig ....kram <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3