<3  <3  <3 

Att vakna och må så dåligt att man tror att det är ens sista stund, unnar jag absolut inte någon annan, det är så jäkla kusligt så ja, det går inte att omsätta det i ord, jag kan det inte och vill heller inte göra det. 

Istället vill jag berätta om personalen, först när jag larmade var ju nattpersonalen kvar. Ingen av personalen är van, att jag larmar halv sex på morgonen eller vad den nu var. De kom kollade in mig och visade den omsorg som var så viktig för mig just då. Kallsvetten rann nerför ansiktet, nacken och bröstet, illa måendet var verkligen hemskt. Jag hatar att må illa och som tur var hände heller inte mer, men ibland räcker det med bara känslan, upp till randen att man skal spy.  

Tack och lov personalen gjorde allt för att lindra eländet. Nu hade även dagpersonalen börjat och det var samma omtänksamma anda, jag var så väl omhändertagen så att min dödsångest hade sakta dämpats och det ska ni veta kära bloggvänner, detta var verkligen något stort och mäktigt. En klunga välvilliga människor som hade flera boende att ta hand om, en del i sämre tillstånd än jag, ändå lyckades detta team förmedla trygghet. Lugnet infann sig, fast jag inte mådde mycket bättre, så upplevelsen, den unika känslan att här behövde jag inte frukta något, här finns människor  som bryr sig och gör vad som krävs för att hjälpa dig.  Tacksamt har jag tagit emot omsorgen och allt vad teamet än kunde göra för mig, gjorde de. 

Dagen har förbytts till en kall och svart kväll, himmelen är lika svart ingen stjärna blinkar, vad jag kan se från mitt fönster och snart är det åter dags, att dag personalen byter plats mot natt teamet, som var  med när detta läskiga dygn började. Innerligt hoppas jag att det blir en lugn natt och att det som ännu är kvar av förra dygnets obehag skall bli till ett dygn av lugn och ro.

God natt gott folk ..... kram Selga                                                                          

                                            <3  <3  <3  <3  <3  <3