@-}--  (y)  @-}--  <3  @-}--  (y)  @-}-- Nu skall ni få höra hur en skofrälst köper sina skor, inget att skratta åt och peka inte heller finger, för ibland har man inte den där lilla extra turen inom räckhåll.

Monique och jag hamnade inne på Skopunkten, behövde ett par skor till festligare bruk, vi tittade och hittade några par som jag kunde tänka mig att köpa, fast priset var jag inte helt nöjd med. En liten stund senare såg jag en sko med kilklack täckt över tårna och två remmar som gick runt hälen och korsar varandra framme på foten, priset var överkomligt, jag köpte dem i storlek 37. 

Dags att styra stegen hemåt och Monique rullade rullstolen med säker hand. Hemkomna skulle jag prova hur de kändes i egen miljö, då frågar Monique något om storleken på skon och jag ser efter mer reflexmässigt än vad jag tyckte nödvändigt. Men gissa om min förvåning när jag ser efter skonumret står det 39 icke 37. Ont om tid för skorna skall jag ha på fredag när Wilma tar sin student. Monique denna underbart vänliga och vackra unga kvinna säger att hon går och byter dem vilket jag inte tyckte. Vi enades till slut om att hon på väg till bussen skulle gå och byta dem till rätt storlek och jag skulle få  dem på fredag. 

Telefonen får plötsligt liv, det är Monique som undrar om jag är säker att skonumret var 37 och inte 38. Ni förstår hur min hjärna försöker minnas vilket det var och jag står fast vid 37, det var det sista paret i den storleken. Nu finns det ingen återvändo så plocka fram alla tummarna att det är rätt storlek och passar bra när jag får dem i morgon....  kram alla vänliga själar ....  @-}--  (y)  @-}--