<3   <3  <3 

  

Det finns dagar som verkligen kan knäcka en, i dag har jag precis en sådan dag, jag kan inget göra åt tårflödet eller att det är översvämning i tårkanalerna eller var nu all vätska behagar att husera. Det är galet jobbigt när det sitter en klump i halsen, hotar med hicka, näsdropp och eller torrläggning, kvittar vilket för inget är bra eller går att acceptera. Fråga mig inte varför jag blev så här, naturligtvis vet jag inte det, känner mig bara eländig, ensam, övergiven och värdelös. 

Om jag tänker tillbaka till i våras då fanns det liksom något som höll en upprätt. Men så försvann den ena efter den andra av dem som man höll kär, nära och hade  band till, därefter blev det tomt ruskigt tomt, musiken som var  till stor hjälp,upptäcker man plötsligt, att den hjälpen blott var  en inbillning, inget beständigt, det var då tårarna kom  på besök inte för att jag ville ha den sortens besök, samtidigt infann sig en form av lättnad, jag hade under år av olika händelser inte kunnat sörja riktigt, inte så man kan lägga sorgen bakom sig, jag hade istället låst in mina känslor och förlagt nyckeln. Sedan hände det att en dag snubblade jag över den bland musiklåtarna på Youtube. Då satte syndafloden eller vad det nu var, igång och plötsligt  tycker man sig så ohyggligt ensam, samtidigt kan man inte tala, när någon tycker att man skall släppa ut allt, det är snällt, men så nedrans svårt att göra, jag önskar jag var av ett annat virke likt en slagpåse tålig, men nu är jag precis som  en riktig tramsbytta, det är ju inte så man vill bli uppfattad av människorna i sin närhet. Så kom Monique för att hämta sin plånbok och tårarna bara sprutar ner för kinderna på mig, sådant är inte rätt, klart att hon trösta mig, men det var för sent, jag kunde inte hjälpa det, min  käraste Monique förlåt om jag gjorde dig ledsen. Och tack för hjälpen tack vare den mår jag nu lite bättre och nu har jag skrivit av mig en del, det hjälper en hel del ska du veta.

 Jag har käkat upp allt godis du hade gjort, du vet de med  marsipan doppade i choklad och med små kulor i flera färger på dem verkligen gott. Nu har jag tyckt synd om mig alltför länge så nu gäller det att reparera skadan och sansa  sig, annars blir kvällen odräglig, men att bara skriva och det utan att tänka på vem eller om någon kommer att fästa blicken just på det jag skrivit......är en mycket bra medicin.  Nu skall jag dra ett djupt andetag och tänka på något annat .....kram            <3   <3   <3                                        <3  <3  <3