<

  :-\  :-(  >:o  :'(  <3  @-}--  <3  =-O  @-}--  :-P  :-X  8-) 

Idag har jag hängett mig åt drömmar, om vita sand stränder med miljoner små söta snäckskal i otaliga storlekar, fast själv så hittar jag bara de pyttesmå, små och några lite större... minns när man tillbringade hur många timmar som helst där på stranden. Jag hade en liten kassett banspelare med mig, favoritlåtarna så klart, prydligt och i fin ordning så de passade ihop med de andra låtarna och känslorna, så de stämma med varandra på alla sätt. 

Men när man väl börjar tänka på det som var känns det på tok för vemodigt, en ensamhetskänsla som rycker och sliter i mig för att få en stunds uppmärksamhet. Vet ni vad, man skall aldrig ge efter för sådana känslor då blir man bara än mer förvirrad. Jag menar vem tusan behöver sitta här på ett äldreboende och tråna efter den ljuva ungdomen som ändå inte lurar någonstans bakom knuten. Och tåren som kanske droppar ner för kinden vill bara ha fler tårar att ha  sällskap med, leka följa John eller något....

Nu har jag stängt av tårkanalen för ikväll och händer det något värt att berätta får ni det smaskiga här på bloggen. Jag kan inte lova dag eller timme, beror på hur hårt smärtan håller sitt grepp om mina axlar.Kanske en liten tanke kan trolla....... kram bästa bloggvänner, ha en fin ny vecka.....