Om

 

Har uppnått respektabel ålder, faktiskt 80 år,
älskar livet, barn, barnbarn, kära släkt och goa vänner
kommer från andra stranden av Mare Balticum, Östersjön
från Lettland till Sverige 10 Oktober 1944, en krigisk tid som
lämnat minnen inget barn borde få
att blogga och berätta om dåtid, men också befinna mig i nutid att
vädra mina åsikter och ta emot era är till kunskap och glädje, välkomna att dela allt med mig.........

Presentation

Visar inlägg från mars 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Verkligen en helt galen Påsk Helg, härliga händelser wow

     

 <3    

I dag vill jag presentera min första bok jag skrivit, den handlar om berättelser som boende och personal på vårdboendet jag också bor på, har delat med sig. En av de berättande som bidragit med en intressant historia är en pigg och trevlig kvinna fyllda 101 år, så här finns en hel del trevliga och roliga upplevda eller små skämt historia. Fotot på bokens framsida är ett foto, på en av min bror träsnidare Marcis Vidzem´s alster, Regnbågshästen som symboliserar människors lika värde, i den andan drivs detta boende Rönnbäret. Boken har blivit väl mottagen och jag hoppas väcka lite intresse hos mina bloggläsare, den går att köpa till nästan självkostnadspris 125:- kr inkl. porto ca 20:- kr, om den skall skickas.  Önskar verkligen att någon vill ta del av den, just för den berör en tid på nästan hundra år, berättelser som blir kvar här för att tala till oss om tiden då men även fram till våra dagar, lättläst. Några av mina blogg följare har redan köpt den och det är väl en av anledningar till att jag tror att det finns ett viktigt budskap om livet.

Så ta hand om varandra .....kram Sellga 


 <3

 <3      <3      <3 

Långfredagen blev ovanligt trevlig snudd på mysig, Glad Påsk

          <3  <3  <3  <3                                   <3                                          <3   <3  <3  <3    

Årets Långfredag blev ovanligt trevlig och nästa mysig med överraskning som gladde mig väldigt mycket. Först kom en ung söt och mysig elva år ung tös, Cassandra vackert namn tycker jag. Hade lovat hennes mamma Camilla att Cassandra fick komma och intervjua mig för ett skolarbete, om hur det var när jag gick i skolan och livet var då 75 år bak i tiden. Vi hade ett par trevliga timmar, Cassandra var intresserad av mina svar på hennes frågor, tiden gick fort innan vi visste ordet av kom mamma Camilla och berättade att pappa kommit för att hämta sin mycket rara och smarta dotter. 

Sedan kom överraskningen, min son kom med sin mellandotter Monique som nyss fyllde nitton år. Blomma och Geisha choklad fick jag. Då förstår ni att långfredagen inte alls liknade dem jag upplevde som tonåring, på den tiden fick man inte utföra arbeten, denna helg var helig, exempelvis jag fick inte sticka som jag älskade att göra, utan familjen skulle umgås. Ut och träffa kompisar ja men inte för länge och förresten vad skulle man göra allt var ju ändå stäng, inte ens stam fiket hade öppet, det var verkligen stört synd om oss, tycker inte ni det också?  

Det har faktiskt gått ett par timmar nu sedan jag började på inlägget, hade tänk försöka få med foton med det ville sig inte som jag hade tänkt, så jag släpper det för nu. Ha fortsatt fin påsk helg, var måna om varandra, så ses vi nog i morgon.....kram 

                                                              <3 <3<3

Bombsplitter kan vara dödligt farligt

<<<<<<

  >:oDen dagen 1944 hade jag hiskeligt stor tur, alla änglar verkade ha befunnit sig just i Rinuzos där jag och min bror bodde hos våra morföräldrar och moster Aina. Vår mor var agent ute på uppdrag för lettiska frihetsrörelsen. Vår far var radiotelegraf och befann sig ombord på ett fartyg ute till havs. 

Den här dag var min bror och jag ensamma hemma. Jag kommer ihåg att flyglarmet gick och som man lärt sig skulle man skynda till skyddsrum, eftersom jag var närmare nybyggda skyddsrummet än jordkällaren som jag tyckte luktade äckligt av gammal potatis och jord. Jag vände stegen till det nya och började skynda mig, ljudet av flygplan hördes nära och rädslan för splitter eller bombnedslag grep alltid tag i mig för jag visste ju vilket öde man kunde möta.

Då ropar några av grannens ungar som gärna gjorde sig löjliga över min rädsla, men den här gången uteblev min ilska eftersom jag stannade upp och splittret från troligen kanonskott, som sköts mot flygplanen sprängdes och splittret föll mot marken strax framför mig, tack vare grannens odågor till söner räddades jag från att hamna i splittrets väg.  

Ofta har just den händelsen hemsökt mig, för tro mig det var alltid samma panik man som barn, troligen även de vuxna som inte visade det,upplevde inombords. Det var en av många känslor man levde med, med kriget runt hörnet och hoten från främmande flyganfall från luften. Nätternas flygalarm var mer kusliga, mörkret bidrog och både alarmljudet som flygplanens motorers brummande sände ilningar av fara utefter ryggmärgen, inget söndagsnöje precis och egentligen inget att skämta om men det tog udden av rädslan man kände. <3

Flyganfallen skedde oftast mer än en gång per dag eller natt, att vakna till det ljudet var otäckt och faktiskt förföljde mig i många år. Alltid när jag hörde larmet som gick varje första måndagen i nya månaden som det är brukligt i Sverige, kunde jag slänga mig mot närmaste vägg, den första tiden i Sverige.

Ungefär så kunde det gå till att leva med främmande krigsmakt, de upplevelser hänger likt pärlhalsband runt halsen och som man inte kan ta av det, minnet släpper inte taget.


                                                             <3                >:o

I Lettland hade vi redan på 1940 talet både fri tand och sjukvård för skolbarn

  (y)  (y)  (y)  (y)  (y)  (y)  (y)  ;-) Om det var år 1940 eller 1941 låter jag vara osagt, men där omkring var det. Jag bodde då i Lettland utanför Riga som är huvudstad i Lettland. Orten som det är frågan om heter Rinuzi och ligger mellan en halv till en timmes bussresa från Riga. Jag kommer väl ihåg några specifika saker därifrån.

Det som är färskast i minnet är när en del av ortsborna byggde skyddsrum, på ett område bara ett par stenkast från huset vi bodde i, på sågverkets mark bakom ett högt plankstaket. Min mor hade kommit från Riga för att visa hur skyddsrummet skulle byggas. 

Så var det skolan, liten till växten som jag var tornade sig skolan upp i en gigantisk byggnad. Jag minns den breda stentrappan upp till andra våningen, där tandläkaren hade sin mottagning. Jag minns att jag på vägen upp smågnolade på någon sång, killarna jag mötte i trappan blängde ilsket på mig, antagligen för jag sjöng för killarna var mer i tårar än som morska killar borde vara, men de hade ju varit hos tandläkaren. Vad som hände mig hos tand doktorn minns jag inte, men inte grät jag på vägen ner för trappan. 

Jag minns även källarutrymmet en trappa ner från mitt klassrum, dit blev vi skyndsamt hänvisade när flygalarmet gick i gång, viket kunde hända två till tre gånger om dagen, ibland ingen gång.

Flygalarmet kom för att tyskarna bombade Lettland liksom alla tre Baltiska länderna var ockuperade av Sovjet Unionen och de hade lyckats vinna över tyskarna som var ockupanterna innan dem. 

Varför jag hamnade med denna berättelse på bloggen beror på valet vi har i höst. Ett av vallöfte är ju om tandhälsan och då slog det mig, att vi i Lettland hade fri tand och sjukvård så länge vi gick i skolan. Var det så att Lettland var före sin tid eller vad, jag vet inte för ingen av de som kunnat berätta om det, inte längre är kvar här på moder jord. Jag kanske återkommer till Lettland någon dag.  Ta väl hand om varandra.....kram

                                                      ;-)  (y)  (y)  (y)  (y)  (y)  (y)  (y) 




Spännande blir det att flyga första gången

  @-}--  @-}--  @-}--   @-}--  @-}--            

Monique den 26 mars 2018 fyller denna vackra unga kvinna 19 år, hon är helt underbar människa vacker utan smink, mjukt och vänligt sätt, empatisk, kärleksfull och har stor människokärlek hon värnar för andra och har respekt mot sina medmänniskor, säger jag den stolta farmodern, på foton nedan sitter jag, Monique, Nellie        och Stefan tösernas pappa och min son. Monique fick en resa utomlands i födelsedags present, hon blev mycket glad för den och hon och kompisen Isaura åker ganska snart till sol och värme....                                                                     

Om man trycker på fotona när, bloggen är publicerad, då förstoras fotot och man får lättare att se, tryck mitt på fotot. När man loggar ut återtar fotot publicerad storlek. Galleri foton vissas först när man öppnar bloggen.

 

                                                              <3  <3  <3 

Några foton i galleriet kommer efter publiceringen

Födelsedagar i rad, Stort grattis, moster Aina idag, Monique imorgon och vem me

Min vackra moster Aina som idag fyller 95 år, moster som var med oss när vi tillsammans med mormor, min bror Marcis och några vänner till mormor och morfar samt morfars besättning på hans motorbåt som vi flydde i över Östersjön en stormig natt när varken stjärnor eller måne följde oss i vår flykt. Vi blev förföljda av tyskarna. Morfar en skicklig sjöman visste råd och villade bort förföljarna med faktiskt enkla åtgärder men med stor slagkraft. Detta var natten till 10 oktober 1944, andra världskriget höll på att dra sin sista suck, men det visste vi inte just då. Freden infann sig 1945 på våren, men vårt fosterland Lettland liksom de andra två länderna i gemenskap kallade Baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen, blev inte fria, ryssarna, då Sovjetunionen ockuperade våra länder ända fram till år 1991 det var då den stora frihets slaget inträffade. Medborgare från alla tre baltiska länderna gick ut och bildade en människokedja från norra gränsen i Estland och så genom alla tre länderna. det måste ha varit en fantastisk syn och dessa tre sångälskande länder stämde säkerligen upp sånger som ljöd från land till land och knöt banden än närmare i denna enorma manifestation, för friheten.     

   <3<3<3

  <3  <3  <3  :-$       

20171125_170425.jpg

201710425.jpg

15_170425.jp_170425.jpgg

2

20171125_17

Ibland måste måste man acceptera det man inte gillar, men inte gilla

  <3  @-}--  <3  @-}--  <3  @-}--  <3  @-}--  <3       Igår pratade jag med min axel läkare, Dr Petra hon är den typ av läkare som man får förtroende för. Hon berättade som svar på mina frågor att axeloperationen skulle bli omfattande och stor, eftersom axeln är i verkligen dåligt skick. Jag är ingen kompis med operationer och sa det till doktor Petra, hon förstod mig, och sa att jag kunde få kortison sprutor med tre månader mellanrum. Jag tackade ja till sprutorna och nej till operationen, efteråt kände jag mig faktiskt riktigt belåten. Tänk bara konvalescensen skulle kunna uppgå till ett år, de fyra första veckorna får man inte röra armen alls. Jag tänkte tillbaka på mina tre lårbens operation, som nu dryga tre år senare inte är bra ännu och läkarna kallade det för invaliditet. Inte kul alls, jag lovar. 

På söndag kalas för Monique och det ser inte ut som jag kan medverka, den skall vara hemma hos min son och han bor på andra våningen, inte en chans att jag kan gå trappan upp till hissen, det är för sorgligt, vill ju så gärna vara med men nöden har ingen lag och därmed basta. 

Dessutom mina ben ser ut som timmerstockar, kan inte ha stödstrumpor så Karin lindade dem i stället. Nu bästa ni vänner ..... må gott...kram




fortfarande mysko


 

 

 

 

Det här är bara experiment och inte något jag är nöjd med. kram

Nu tål jag inte mera kaos med bloggen

Suttit några timmar med layout & design försök till bloggen. Men när jag vill använda den nya designen då kommer en blek vit sida upp, VAD TUSAN GÖR JAG FÖR FEL, har sparat allt även nya tjusiga teckensnittet men HJÄLP JAG EXPLODERAR SNART AV ILSKA PÅ MIG SJÄLV ........KRAM

Humöret i moll och själv ett undrande väsen

<<<<<<

  >:o >:o  >:o  >:o  >:o  >:o  <3 Det är redan en ny dag den 21 mars 2018, jag är inte trött och vill inte gå och lägga mig, eller rättare sagt vågar inte lägga mig. Jag känner mig lite nere, det är som jag plötsligt var helt allena här. Det känns inte alls bra. Önskar jag hade någon att prata med men klockan är faktiskt snart halv två på natten, man ringer inte folk mitt i natten även om de sagt att man ska, vet ju att det är jobb i morgon.

Tur jag har min musik då slipper jag tystnaden som ikväll är inget bra för mig. Det svåraste är också att jag egentligen inte har en aning vad jag skall skriva, hoppas det inte gör något att jag pratar av mig lite. Hur konstigt människor bär sig åt, jag tänker på galningarna i USA jag tror de sa Texas förlåt om det är fel. Men där händer saker och i fyra städer paket troligen med bomb inuti exploderat på postterminalen och det blev skador även människor utsatta. 

Nu lägger jag av kram

Snart är det fest ett barnbarn fyller 19 år

  <3  <3  <3  @-}--  @-}-- Nu slutar jag att kolla in tiden och hur den beter sig, den gör ju ändå som den själv vill. Samma med vädret i morse var marken vit igen och det mesta har väl tinat men ändå här och där finns det vita fläckar, det är just synd om de små blommor som tagit fel när det var barmark.

 Här har jag hittat en för mig ny artist till namnet, musiken har jag varit bekant med ett tag namnet hittade jag igår, han klassas som bland de skickliga gitarristerna.

 

 Jag vill gärna presentera min sons mellan dotter, hon fyller snart 19 år, redan som liten var hon en skönhet, <3

 Den här unga tösen har en mild och vacker själ. Hon är både duktig, smart och intelligent så gissa om jag är en stolt farmor, man kan knappast låta bli att älska henne <3       

 

  @-}--

 älskar alla mina sex bb flickor

När svunnen tid träffar på innevarande årtusendet....

  :-D  ;-)  @-}--  @-}-- Slumpen förde några gamla foton min väg idag och det skall jag testa om jag lyckas överföra hit till bloggen.....så bästa bloggvänner håll alla tummarna.

Jo men visst jag tror minsann jag klarade projektet foton till bloggen. Jag kommer att visa : 1) jag vid morfars bil    2) min mor, lillebror Imants och jag 3)två basketspelare som förlorade matchen 4)jag ensam i tankar 5) min bror Marcis trä snidaren 6) min konfirmation med, morfar, Marcis, mormor, moster Aina i mitten jag i vit klänning,   7) sist, en skönhetstävling om fröken Strängnäs, där jag kom tvåa (jag är mörkhårig) den andra vann men rösterna var inte jättemånga som skilde oss åt. Det var en hel del humor med den tävlingen och det gjorde mig inte ett skvatt att komma två, det var bara kul.

Ja nu är klockan strax natt så här stoppar jag för nu....kram @-}--  @-}--  <3   värna om varandra ! ! !



När det som var hinner ifatt en och minskar avstånd till smått

  (y)  @-}--  @-}--  8-)  @-}--  @-}--  (y) Tänk att IT har bra sidor och för samman the past and ögonblicket. Facebook skapar förutsättningar för människor att finna varandra. Min bror Marcis är med i en grupp Kalmar i svunnen tid, lite på skoj hamnade jag också där för en vecka sedan. Nu har en klasskompis hittat mig och jag har fått lite inblick i flydda dar. Jag tycker detta var så roligt så jag har letat fram lite foton, men begriper inte hur jag skall få dem på bloggen Jag får ängna kvällen åt att klura ut hur det skall gå till. 

Den här är nog från år1950, då var man inte särskilt prydd, lyssna vad era föregångare roa sig med. En del blev ju hits.  

                                               <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3 

Småtroll har lagt beslag på mina axlar, där hoppar de fram och tillbaka

  (y)  (y)  (y)  (^)  (^)  (^)  (y)  (y)  (y)  Det är så här, för många år sedan så hände det att jag tyckte det var något som störde mig när jag skulle besluta mig om något. Det var ungefär som en tankes dialog med någon som tycktes befinna sig på någon av mina axlar.

En lördag fram mot kvällskvisten skulle jag göra mig klar för att ha en mys kväll, alldeles själv hemma, då tycker jag mig höra en liten röst, "att det var ju bra det för jag har heller inte lust att gå ut."  Fattade äntligen att mina mer eller mindre fridstörare, de som lade sig i allt jag sa och gjorde, återvänt. Jag kommer ihåg sista gången vi drabbade samman, därför ville jag inte diskutera ikväll. Jag tappade upp ett bad och kröp ner i badskummet, underbart här skulle jag bli en bra stund tänkte jag.

Efter ett tag när jag var ren och skulle ta duschen hör jag den lilla jäkeln, "va, skall du duscha det får du inte, jag blir blöt och det vill inte jag."  Jag svarade, att jag duschar om jag vill och du kan gå ifrån min axel. "Nej vet du vad, kan jag visst inte," svarar lilla jäkeln, "om du  duschar då får du skylla dig själv, jag sa du inte får duscha." Jag svarade inte utan tog duschslangen och skruvade på vattnet lagom varmt och förde duschslangen slangen upp mot håret. Då skriken jäkeln, "sluta eller så hämnas jag, hör du vad jag säger, sluta jag blir blöt." Nu är jag irriterad, låtsas inte höra, då plötsligt är vattnet iskallt och jag skriker till. "Vad skriker du för, jag sa ju att jag skulle hämnas, så slutar du nu eller skall jag fortsätta?"  Ilsket fräste jag tillbaka jag måste skölja av skummet, sluta och bråka med mig, jag gör det jag måste. Åter igen blir vattnet iskallt men jag var nästan klar, tog handduken virade om håret och en annan över kroppen, "skall du kväva mig, är du inte bra elak nu," hörs rösten från lille jäkeln, "men om du fortsätter då skall jag ge igen." Vattnet är avstängt så det finns inte mycket som kan hända och jag ville bli torr och klä mig.  Jag går in i garderoben med handduken kvar om axlarna, tänder taklampan så jag ser vad jag skall ha för kläder, då säger hen lille jäkeln, "skall du slut eller inte för du får igen." Jag svarar att jag vill klä mig och då behöver jag kläder så du får skärpa dig nu och försvinna. "Va," skriker hen "skall du slänga ut mig, hur vågar du, elak är du, har ingen empati alls, fy du är dum". Så slocknar ljuset, där står jag i mörkret och undrar vad jag gjort eftersom den lille jäkeln är tillbaka. Då hör jag, "gör som hen säger annars får du tampas med oss båda."   

Ja gott folk så här är det att leva med grimlings......kram

Stephen Hawking teoretisk fysiker, gravitation och svarta hål, hans forskning

                          <3  <3  <3  @-}--  @-}--   @-}--  <3  <3   <3 

            

               STEPHEN  HAWKING  R.I.P.

 8 januari 1942 Stephen Hawking 14 mars 2018

  Jag är inte rädd för döden, men jag vill inte dö,

  för jag har så mycket kvar som jag vill göra.

Stephen Hawking, proffesor i mattematik, teoretisk fysiker och gravitationssingularitet och svarta hål och mer därtill. 

Han lämnade detta livet för att ge sig ut på okänd färd, för nya upptäckter i sitt universum.

Stephen H har get ut många böcker även barnböcker, har mottagit flera utmärkelser, men hans liv var fyllt av hans sjukdom som han fick ganska ung och med en  prognos att han hade två år kvar att leva. Stephen blev 76 år, han var gift med Jane och de fick fyra barn. Han skilde sig från Jane och gifte om sig med en annan kvinna som han skillde sig ifrån efter tjugo år, därefter återtog han kontakten med Jane. Ett långt och innehållsrikt liv med alla livets kryddor och mer därtill hade detta kosmologiska geni, en unik och  fantastisk man forskare och författare. Att han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig bland sina forskar kolleger som privat är det ingen tvekan om. Världen över finns det människor som hyser stor aktning för honom och hans arbete.   

                   <3  <3  <3  @-}--  @-}--  @-}--  <3  <3  <3 

Var går gränsen för en presidents dumhet?

<<<  @-}--   @-}--   @-}--   :-*     Idag har kortisonet slutat verka, det gör så sabla ont i axel än värre med armen. Jana skall ringa doktor Petra i morgon, kanske jag kan få en ny spruta av undermedicinen.
Det har regnat idag så all den snö som nyligen föll, har nära på regnat bort.
Ny duschad och rena kläder, det är ordning när Karin är tillbaka, skönt. 
Nu väntar jag att de nya böckerna jag beställt kommer i morgon, vill gärna att de som skall ha den också får den.
Ikväll är det bäst att kolla nyheterna.
Trump förnekar sig inte nu sparkade han sin utrikes minister och anställde istället CIA chefen Mike Pompei. Att jobba för Trump är ingen dans på rosor, utan som att gå på lina mellan två höghus. 
En undersökning angående religiösa skolors vara eller inte röstade 73 % nej till religiösa skolor.
Och så har sport och idrott också hamnat i våldets öga, hot och trakasserier allt vanligare. Tänk att människan är ett konstigt släkte, hur fanken kan man och vad vinner man genom att hota andra människor. Orsak och verkan kanske reder ut det med Karma och med vilken rätt? ......kram
  
       (n)  (n)  (n)  >:o  (y)  >:o  (n)  >:o  (n)  (n)  (n)  för våldsbenägna människor



Ibland snurrar det till ordentligt, då får jag ingen ordning orden

                                    ;-)  (y)  (y)  ;-)  @-}--  ;-)  (y) (y)  ;-) 


Inte ens tappra försök kunde kopiera en rolig text jag hittade i dag, därför blir det något annat, än vet jag inte riktigt vad. Kanske hoppar det fram ett helt fantastiskt ord och då blir det fullträff.

Just nu känner jag mig som en torrlagd båt, jag sitter fast i den misslyckade kopieringen och inte ens musen är till hjälp, den kan bara hela tiden spotta fram två fattiga ord som Oktober tankar 10-10-17, där jag beskriver den dagen som har ett soligt och fantastiskt väder. Mina soldyrkande gener vaknar och kräver sin dos av solstrålarna, för de vill ha allt de kan få, och älskar den gyllne bruna färgen som jag alltid får. Och medan kroppen får sin del, får hjärnan sin när ögat faller på dumburkens repris av parti ledarnas debatt som är inne i slutspurten av höstens politiska debatter.   

Bästa bloggvänner förlåt torrläggningen jag skall reparera allt och lovar bot och bättring......kram

                                          ;-)  :-)  ;-)  ;-)  @-}--  ;-)  ;-)  ;-)  ;-) 


En kille med spontan uppriktig glädje tog hem priset i Mello, GRATTIS BENJAMIN I

             <3  <3  <3  <3  <3  @-}-- 8-)  @-}--  <3  <3  <3  <3  <3   


             

Jag tycker rätt låt vann och Benjamin gjorde en toppenfin show. Faktum är att den var bland de mest proffsiga shower Sverige presterat, det är naturligtvis min privata åsikt jag avslöjar här, alltså inget ni behöver tycka eller icke tycka om.

Idag var jag nära att mista vettet, jag skulle maila utkastet till min andra bok till Jana för att få lite ja eller nej, då jag efter kopierat texten och skulle spara den, just som jag tryckt på spara knappen försvinner texten. GISSA om jag ville skrika? Men gjorde inte det av hänsyn till de övriga boende och personalen. 

Vad jag kunde göra gjorde jag, för att återfinna mitt manus, så småningom några telefon samtal senare och säkert en hel timmes vånda, hittade jag en oansenligt liten notis där den gömt sig och totalt lycklig började jag den krångliga vägen att slutföra vad jag åtagit mig. Inte enkelt men heller inte konstigt och efter otaliga försök så kom mailet till Jana äntligen iväg, efter en lång stund ringde jag henne och fick bekräftat att mailet nåt fram. 

Lycklig över min enorma insats, skall jag nu bara njuta av min söndagskväll några timmar, innan det är dags för min skönhets sömn...... ha en fin vecka och snart har vi våren här.....kram  <3  <3                                                                                                                                      

                   <3 <3  <3  <3  <3  @-}--  8-)  @-}--  <3  <3  <3  <3  <3                                          

       








Idag fick jag smått tillrättavisning av käre bror, jag skall inte kommentera

<<<<<<<<<<<

  >:o >:o  >:o  >:o  >:o  >:o  >:o  >:o     Jag har aldrig gillat order eller att någon bestämmer över mig oavsett vad, nu var det ju ingen order jag fick bara en varning i välmening av min käre bror. Jag vet att han har rätt, jag vet att jag från och till överreagerar på saker och utan att stanna upp för en eftertanke före, så rusar jag bara på. Fast nu idag när jag blivit äldre, kanske inte klokare, men bättre på att ta en klok varning för viktig. Således skall det hädanefter inte bli tok galna kommentarer utan att linda in dem i bomull först. 

Tänk om det blir verklighet att min bok "Vi på Rönnbäret" skall ut på alla vårdboenden i hela Malmö, då vet jag nog inte riktigt vad jag hittar på, men det vore väldans underbart. 

Och så måste jag berätta att idag har jag börjat skriva min andra bok, den skall handla om flykter undan krig och terror. Mika blir delaktig med sin flyktberättelse, jag med min och Kyrre berättar också en. Dock har jag idag fått lust att skriva om kriget, inbördeskriget i Syrien. Ja jag vet, att jag inte varit där, men jag får ta hjälp av en berättelse jag fick till min första bok och med min fantasi.... ja det blir säkert en berättelse.

   En väldans trevlig helg gott folk ..... kram                                                                                                           >:o  8-)  8-)   >:o  >:o  8-)  8-)  8-)  

Spansk musik har en romantisk klang som berör mig....

                       <3  @-}--  <3  <3  @-}--  <3  <3  @-}--  <3 

Spanien var också under några år ett favorit land, många resor gick dit. Malaga där upplevde jag några av mina mest romantiska veckor. Flamenco okej, tjurfäktning aldrig jag klarade inte av att sitta där och se tjurens utsatthet och människornas jubel när matadoren satte in dödsstöten. Men jag älskade naturen, musiken och dansen, vad då? maten? Ja men så klart den var absolut i min smak. För att inte tala om nr 43 likören och några andra speciella som Perno visserligen inte spansk men god ändå.

Vem har väl kunnat glömma rom och coccacola, eller något gott rött vin? Minns ni grisfesterna, det var ena riktiga höjdare, när man var ung då var mycket som var både kul och romantiskt, undra om man hade tyckt det idag <3  @-}--  <3         

Hoppas min utflykt till Spanien inte störde någon.....kram


                         @-}--  <3  <3  @-}--  <3  <3  @-}--  <3  <3  @-}--  <3  <3  @-}-- 

Skyltmax

Hej mina bloggvänner! Jag vill tipsa er om en jätte bra hemsida för att göra egna skyltar. Både privat och genom arbetet. Mitt älskade barnbarn som nu ska börja jobba och studera till undersköterska har beställt en super snygg namnbricka. Jag som även bor på ett underbart boende tycker det ser så trevligt ut när personalen har färgglada tydliga namnskyltar. 


Ha en trevlig kväll mina vänner!


https://skyltmax.se

Finans Seminarium och Jan Eliasson´s Seminarium några sköna timmar

  8-)  8-)  8-) Några sköna timmar har jag tillbringat med att lyssna till en panel skickliga finanskunniga människor, kan tyvärr inte namnen på mer än Stefan Ingves Riksbankschef, har alltid gillat honom. Tycker han gör bra ifrån sig och är en man som står för sina åsikter, sköter räntan perfekt. 

Min favorit bland de riktigt stora är Jan Eliasson, 76 år Diplomat, han har en lång merit lista och det blir en orättvis presentation att här på bloggsidan försöka berätta allt gott han gjort under sitt verksamma liv. Jan Eliasson har varit generalsekreterare i FN, under en kortare period Sveriges Utrikesminister, har nyligen utsett till Styrelseordförande för fredsforskningsinstitutet Sipri. Ett helt otroligt framgångsrikt liv, läs gärna mer på Google. <3  <3  <3  @-}--  (y) 

Nu tänker jag avsluta det här inlägget med en del skön musik som jag gissar Jan E gärna skulle lyssna till, hör hur tonerna avlöser varandra i en härlig harmoni

                                

                                   <3  <3  <3  <3  8-)  8-)  8-)  <3  <3  <3  <3 

Lettiska artister sjunger RAPP, rätt coolt.....

  <3  8-)  8-)  8-)  <3 Tänk jag hade väl aldrig trott att hitta rapp på lettiska, jag gillar inte det personligen men vill bara visa att letter inte är efter andra på något sätt. Nej minsann så plötsligt händer det, lettisk rapp och annan modern musik, hoppas något går hem.

Typiskt nu missade jag både nyheter och en film men vad gör det om hundra år ? knappast ett dugg.

Så nu drar jag för ikväll.......kram


                                       <3  8-)  8-)  8-)  8-)  8-)  <3 

This is a mens world, vad det nu skall betyda

            (n)  (y)  (n)  (y)  (n)  (y)  (n)  (y)  @-}--  (n)  (y)  (n)  (y)  (n)  (y)  (n)  (y) 

Fast det behöver man väl inte fundera på, det räcker bara  att kolla in alla skjutvapen, kärnvapen, stridsvagnar, båtar, alla IT prylar och så mycket mer ....Oj men visst, alla lyx bilar det är ju männens leksaker nr 1, liksom alla kvinnor nja kanske inte alla och heller inte alla bilar och vackra hus

Männen älskar ju att framstå som de som styr världen, familjen och allt annat som tillhör kategorin styra, det är bara så då...... bakom varje snubbe står en stark kvinna och fråga mig, så är det faktiskt så att det är hon som styr,  då är frågan vem står för alla jäkla dumheter?? ????? Och vem föder alla gossebarn som sedan blir män??? Just det, ingen befinns skyldig och ingen blir utan ansvar. 

Snön ligger kvar, så är det is vecka eller bara förrätt på vad som kan vara på väg att hända, om vi fortsätter misshandla och vansköta moder jord. 

Jag har funderat och återkommer till samma sak flera varv om, människa i stort är en ganska dum individ. Trots forskning och vetenskapliga bevis och varningar fortsätter vi att göra allt vi måste låta bli om vi vill fortsätta leva här på denna blå planet. Därför frågar jag vem har tilldelat oss rättigheten att förstöra den ???

Kära alla, ha en mysig söndag...... Vasaloppet kan man ägna lite tid åt....kram

Musik kan framkalla så härliga minnen eller bara minnen

  ;-)  ;-)  ;-)  ;-)  ;-)  ;-) Eftersom kyla och jag är osams så är mina minnen nästan alltid från sommar månaderna, när man kunde vistas ute dygnet runt om man ville det. Ofta blev det ju så, att när vi i s k gänget träffades, var det varm solig sommar, inte som somrarna varit de senaste åren.

Jag bodde  kanske en mil utanför Filipstad i Värmland, hos min mor och hennes man, min styvfar, huset vi bodde i tillhörde en Skogsägare. Det betydde att min styvfar jobbade hos honom som skogshuggare och min bror och jag fick hänga med ibland och ta hand om mindre träd, i början i alla fall. Jodå, jag lärde mig och fällde också ett och annat lite mindre trä. men egentligen gillade jag inte alls att vistas där i skogen. Varför, jo av den enkla anledningen att det fanns orm där och ganska gott om dem dessutom. Min älskade bror, älskade att fånga någon snok fick jag veta senare, att det inte var en huggorm, höll i den och kom emot mig, han tyckte säkert det var kul när jag i ren förskräckelse rusade i väg mot skogsvägen som gick strax bredvid där vi fällde träden just den dagen. 

Jag brukade försvara mig när vi allt som oftast rök ihop, men när han hade en orm i näven, då stack jag så långt bort från honom jag kunde. 

Där vi bodde i Värmland utanför byn Lindfors, bra långt inne i skogen, vägen som vi tog oss upp till huset, i skogen vi bodde i, kallades för Selma Lagerlövs stråken. Där kavaljererna red på sina hästar, till sina eskapader som Selma beskriver i en av sina böcker om sägnerna just från trakten och  skogarna i Värmland.   

Pusselbitarna faller på plats

       <3  <3  <3  <3  <3              @-}--  @-}--  @-}--  @-}--  @-}--           <3  <3  <3  <3  <3 

Ikväll spelar jag lite modern lettisk musik, för alla som vill höra något annat 

Igår kväll hade Karin och jag en trevlig kväll, det tackar jag vädret för. Eftersom Karin skulle börja tidigt på morgonen i morse och vi hade lite problemväder i går bestämde sig Karin för att övernatta här på jobbet det finns nämligen ett vilorum som personalen kan använda. Karin var orolig att kanske inte bussar och tåg gick om det var oväder och då hade hon kanske inte kommit i tid till jobbet. Nu fixade det sig bra och allt är OK. 

Jag har kommit underfund varför jag blir illamående, får svimningskänningar och fryser liksom inifrån. Jag äter dåligt, maten är långt ifrån som jag lagade hemma och jag har haft svårt att svälja så jag tror att den viktnergång jag har haft från 74 kg till 57,4 på max halvåret beror på det. Så där har vi boven i dramat tror jag.

Idag fyller min dotter Sandra år, sanslöst vad tiden hastar på och värre blir det för varje år verkar det som. Jag är både stolt och glad för att Sandra är min dotter, hon får saker och ting att hända, så har hon ju sina vackra döttrar som även de har vuxit till sig, inte konstigt att man själv blir gammal, eller hur....

Nu kära vänner är det nog för idag, måste se till att fånga någon av nyheterna i kväll två är redan missade......kram

          <3  <3  <3  <3  <3               <3  <3  <3  <3  <3                 <3  <3  <3  <3  <3