Om

 

Har uppnått respektabel ålder, faktiskt 80 år,
älskar livet, barn, barnbarn, kära släkt och goa vänner
kommer från andra stranden av Mare Balticum, Östersjön
från Lettland till Sverige 10 Oktober 1944, en krigisk tid som
lämnat minnen inget barn borde få
att blogga och berätta om dåtid, men också befinna mig i nutid att
vädra mina åsikter och ta emot era är till kunskap och glädje, välkomna att dela allt med mig.........

Presentation

Visar inlägg från juli 2016

Tillbaka till bloggens startsida

2016-07-31

 <3@-}--Här bodde vi i 10 år, barnen växte upp,benbrott blev det både för Nellie och även för farmor , annars klarade sig alla bra. Det var många sammankomster, stor helger och födelsedagar firades med familjen och goda vänner, mormor och morfar kom  med många fina presenter till födelsedagsbarnet som också förärades med mormor Marithas underbara tårtor och kakor, djuren fick också alltid något gott att gnaga på. Trädgården skötte Nettan om och jag rensade ogräs ett lönlöst jobb, det dök alltid  nytt ogräs upp. Jana och Stefan gjorde mest inomhus jobben, under vintern var det snöskottning och alla ställde upp utan gnäll .....<3

    @-}--   <3       

Vi har bott här och inga större krig har utkämpats, därför presenterar jag familjen som levt här i kärlek, samförstånd och respekt. All, bassäng och studsmatta, olika spel,till cyklar i olika storlekar, och alltid var huset full av kompisar, de var ofta nattgäster också. Den vackra treklövern är barnbarnen och längre ner på sidan husdjuren som alla är älskade av familjen .....far och mor i familjen, faster Jana och farmor sist .....

 <3 @-}--

      

<3

@-}--

Jag har bott här med mina kära och faktiskt haft det bra, därför känner jag nu en stor sorg att behöva lämna allt och jag vill verkligen inte flytta, men vi har kommit fram till ett väg<3skäl och då måste vi skiljas från en bra tid och huset som hyste oss .... <3             

@-}--hur mycket av sagda ord kommer att infrias, vet inte,jag vill inte flytta. För var dag som inte vi kommer igång att ställa i ordning här,fördröjs försäljningen av huset och likaså flytten, inte mig emot, inte för att vara motvallskärring,men så tycker säkert en och annan kanske att jag är,men det bjuder jag på, de lever mitt i denna kaotiska verklighet är det tvärtom. Förhoppningsvis kommer den här uppvisningen att ebba ut och det blir åter lugnt på Vallgatan 11 ..... 

En helt vanlig dag i den här pinsamt kaosfyllda månaden

    <3  =-O Den här dagen började som bara en grå vindstilla dag kan göra,  <3  ;-)    @-}-- därför hade jag inte sett de  tecken som jag borde ha fäst mera uppmärksamhet mot. Jag antar att jag i alla fall inte var totalt ovetande om att det kunde hända vad som helst eller inget alls, men någonting störde mig och känslan var orubblig och störde mitt tålamod. 

    <3  :-!  Först senare på dagen förstod jag att min känsla inte varit falskt alarm, när min pålitliga hjärna slutade att hamra och skicka smärtsamma impulser mot pannbenet.  När jag publicerade mitt inlägg i går försvann det i cybersfären och denna gång på riktigt, kvar blev bara en mindre del och allt jobb jag lagt ner, så kan jag aldrig få igen texten jag skrev, eftersom internettet plötsligt bara dog, kanske med lite hjälp av spöket Anton. När jag talade med support på Bloggo.nu. bekräftade de att internet bortfallet inträffade precis samtidigt som jag publicerade 16.40. Så felet var inte mitt och det var gott att få känna mig oskyldig även om texten i stort är borta. Så nu skall jag inte dra mer i det som hänt det hjälper mig inte och jag tror inte jag kan i minnet återskapa den texten, det blir sig aldrig likt.

      <3  ;-)    Något ljusare ter sig himmelen idag och jag tror att det kan bli lite sol om några timmar. Jag har lagt till några foto på mormor, morfar och mig på trappan någonstans i Kalmar (kanske till gamla skolan, som blev flyktinglägret vi bodde på en kort tid).

<3   <3 

Mormor Malvina och Morfar Ottomars Treilibs, unga vackra och ganska nygifta

Morfar i äldre tappning någonstans i Sverige

Barnbarnsbarnbarnsbarn Kai och Wilma 5 generationer,samlade på en sida

här Kai och Wilma med mamma Sandra

 Zakiya också dotter till Sandra

här följer min sons tre töser Angelique, Monique och Nellie

Här min dotter Jana och sonen Stefan med hunden Chillie

Här en gossestund med faster Jana och Chillie och Nellie trivs.......

     Det är många timmar kvar på detta dygn kanske skrivklådan sitter i till kvällen, som jag lovade lyser solen för nu ..... trevlig dag gott folk .... kram Z

När vi inte pallade äpplen, utforskade vi en otroligt spännande Ö


 <3 Jag har för mig att ön heter Svinö, om det är fel tänker jag ;-)    kalla den för det ändå, ön var spännande för ingen bodde där inte ens ett tält hittade vi och vi var samma äppelknyckar gänget. Ut till ön, som faktiskt inte låg mycket mer än dryga hundra meter ut i Kalmar Sund och från bryggan som gick ut från gården där jag bodde, nådde vi den med någons roddbåt.  Bryggan var omtyckt, Marcis och jag, ibland även några vänner tog kvällsdopp från den, där låg också morfars roddbåt förtöjd. Bryggan är inblandad i flera   dramatiska händelser som för mig har betytt både sorg och glädje  (y) 

 @-}--  Skall försöka hålla mig till glädje sidan och en sådan var när moster Aina fick brev hemifrån Lettland från en av sina döva vänner, som skriver att Marcis och min far   varit i Riga och hälsat på mosters väninna.  Glädjen var stor eftersom han hade deporterats till fånglägren i Sibirien och därifrån kommer nästan ingen hem, så det var rent under att han levde. Nu gällde det att mobilisera tålamod och vänta på brevet från far. Under tiden vi väntade på det, hittade vi på ideligen nya upptåg. Mormor hade en hel del godsaker :-P i källarförrådet, inlagda och vansinnigt goda saltgurkor, blåbär och lingon syltinlagda päron och äpplen, även rökt fisk i salt och annat. 

(n)Jag hatade fisk redan då, för under kriget fick man fisk till alla mål, egentligen borde tacksamheten byta plats med hatet men tyvärr ... När mormor behövde något från förrådet hade man chansen att roffa åt sig några gurkor,men det kom mormor snabbt underfund med och för att slippa doktor Björk lovade jag att aldrig någonsin nalla gurkor igen ...8-). tro det  den som vill. Där i källaren låg också tvättstugan, en enorm kittel låg nersänkt över en uppbyggd kant ovanpå vedspisen, i grytan kokade man upp vatten och kokade också vittvätt, sedan skrubbade man tvätten mot tvättbräda och använde likt en skurborste på hårt smutsig tvätt, som morfars jobbkläder. Oftast fick jag den hårda uppgiften tvätta, gillade det inte för händerna såg ut som skrynkliga russin när man hade dem länge i varmt vatten och jag hade nog med bekymmer, med alla hundrasextioen vårtor, i dag är de borta men då var det riktigt illa, knöt jag handen blödde vårtorna på knogarna och oftast hade jag förband om händerna. Dock att klaga hörde inte dåtiden till, man bet ihop och gjorde det man blev tillsagd eller kom doktor Björk på besök igen .... tro inte att morfar gillade att smiska oss ungar, på den tiden var vi ungarna riktiga små monster ..... tro mig... man fostrade barn så på den tiden och kärlek fick vi mer än smisk .<3..Jag och min bror har inte tagit någon skada vi blev ju inte misshandlade....utforska ön gör vi en annan gång ....

Kära goá vänner nu skall jag sitta upp med benen för de ser ut som trädgårds stör, kan ni ha det bäst ? tänker iaf jag ha ....<3



Äppelknyckar gänget samlas när mistluren kallar, tjocka dimman skyddar oss

O:-)  I skydd av den tjocka dimman som rullade in över Ängö udden, där alla villor hade rika ägare och trädgårdarna var stora med många äppelträd, några päronträd och bärbuskar. Men det var äpplen som var intressanta, helst de stora ljusgula gravensteiner äpplen som var extra goda. (y) Killarna hade så kallade äppelknyckar byxor på sig, de gick ner till knäna där de satt åt runt benet så för dem gällde det att hiva ner äpplen i byxorna och det kunde bli en aning otympliga om de måste springa i väg. <3

=-OOch i ärlighetens namn det var den stora tjusningen, jakten undan villaägarna som jagade oss genom trädgården och ut till gatan, sällan lyckades de få fast oss och hände det ja, då fanns alltid en skär eller liten vit lögn till hands, oftast gick det bra med att säga "man var så sugen på ett äpple för man hade ju ingen slant att handla för," grabbarna kunde få sig en lätt hurring på huvudet och vi flickor klarade oss genom att se så ångerfulla ut att man själv nästan brast i gråt. :'( Vilket faktiskt kunde hända ibland,mest för trovärdighetens skuld. 

 @-}--  Äpplen som man inte orkade äta upp fick följa med hem och då hade man fått dem av en snäll tant eller farbror.   I bland hände det att mormor sa till mig att gå bort till snälla tanten och tack för äpplen, med en stor ny infångad fisk som morfar hade fått i sina nät tidigare den dagen. Morfar var nämligen yrkesfiskare och delade ofta med sig av fångsten. Och då var det bäst att lyda om man var rädd om sin rumpa och vem skulle vilja utsätta den för doktor Björk, som man dessutom varit tvungen hämta själv från björken som stod mellan två hus alldeles vid muren som skilde gården från Kalmar Sund. <3(y)

@-}--Och mistluren tjöt med korta uppehåll, liksom för att hämta andan, den lät både lite olycksbådande och kuslig, samtidigt oändligt sorgset ...  ;-)             

Idag har jag lagt ner min lettiska blogg EsLatviete, det verkar inte rätt tid för den, eller så haltar språket eller .... vem vet vad .... inte jag iaf... 

Imorgon inte så varmt som idag och det kan jag leva med och lite till ..... må veckan ge er mycket glädje och gott om mys och pys .... kram Z 




                                                               

Det var i Kalmar jag möte min första och stora förälskels

  <3                @-}--                  @-}--                @-}--             <3

 <3 Det  var totalt oplanerat, försten visste jag knappast

  Den var Stigs och min                                                              <3 nyårsafton 1951-1952 och vår sång

hur man gjorde för  att planera sin första förälskelse .:-*........ Uppriktigt sagt kommer jag i dag inte ihåg hur vi träffades och när det sa det berömda klick ordet, vet inte ens om jag hörde klicket, men förälskad upp över öronen blev jag. När man lever bland rosa små moln har man ingen kontakt med den övriga världen och bara Maritza kompisen visste vad som hände. Hon var halv zigenerska från Taikon släkten och vi var bästisar under många år.<3

@-}--Det var nyårsafton och vi skulle till Folketspark i Kalmar där alla kompisar skulle sluta upp och vi var nog tjoget fullt. Jag gick hem till Maritza där vi skulle göra oss i ordning och bland annat skölja upp våra nylonstrumpor, vi hängde dem på en lina över ved spisen. Klara med vår makeup och håret skulle vi ta ner våra strumpor och då var vi färdiga för kvällen, trodde vi .8-)... i klädnyporna satt bara strumpskaften kvar strumporna var borta, de hade smält av värmen från vedspisen. Vi hade tur och köpte nya hos min gudmor, hennes lilla affär låg bara fyrtio meter bort och hon var bara tillfälligt i affären, vilken himla tur. Tur hade vi också med bussen, men framme vid folketspark kön längre än fyrtio meter och där stod vi och huttra tills vi kom till luckan och fick köpa biljetter till kvällens höjdpunkt Nyårsvaka med Jojjen i Berglunds orkester <3

<3 När klockan var nästan midnatt och nya året skulle firas in kom Stig till mig och bad om dansen just som klockan slog tolv, hjärtat bankade och hotade kväva mig, men lycklig i Stigs armar dansade vi en bra bit in på det nya året och glömd var andnöden ...<3.. Låten "Too Young" blev vår andra favorit ..... någon tyckte jag var för ung och Stig några år äldre, för gammal för  någon ung som jag .... vi blev ett par,det vara till och från i flera år tills jag flyttade till Stockholm ......  

<3Men Kalmar var så mycket mer, flickskolan där jag för första gången blev galet förtjust i en flicka något år äldre, hon hade en röst som bara var himmelsk, när hon sjöng i Aulan "Gläns över sjö och strand, stjärnan från Betlehem" fick jag riktigt mycket gåshud över hela kroppen. Vi hade också Kalmar FF fotbollslaget som vi tycke var världsbäst. Som klasskamrater fick jag kändisar som Cecilia vars morfar hade dyrbar frimärkssamling och tillika var direktör för stort företag, Marianne dotter till glasbruks ägaren till då Sveriges största glasbruk, en av flickornas, minns inte namnet, mamma var involverad med Rädda Barnen, så endast celebra klasskompisar och så jag den utländska fågeln från Bärnstens landet Lettland ..... bara femton mil från Sveriges gräns......... Allt väl och mysig söndag @-}--.... kram Z

Då stora svarta moln hopar sig, är en varning för kaos och styggelse

 

2016-07-20 Då stora svarta moln hopar sig, varsel om kaos och stygelse

<3På foto nr 2) Min kära kusin Rita Andersson och jag, min kusin är en underbar människa, hon har ett mysigt sätt och är både snygg och intelligent, humorn är inte lång borta, ej heller maken Ronny Ramh,  moster Aina är hennes mamma, Rita har barn och barnbarn........ foto nr 1) så har vi fångats på bild moster Aina, mina döttrar Jana och Sandra och jag........and I love them all...... 

:-* <3

<3  Ett axplock av familjens olika medlemmar :-D

@-}--

Här bor vi nu, men kanske inte så länge till, en spricka i familjeförhållande skapar en djup klyfta.... tyvärr tycker jag 

<3 Det är alltid ledsamt när ett kärleks förhållande fångas av en förgörande storm och lämna så mycket sorg och kaos efter sig ..... och mitt i det sitter en förvirrad själ och begriper inte hur det gick till och varför ........ och själen fäller små små tårar av pärlor .... men ingen ser dem ... och kanske det är lika bra det, så själen får behålla sina små pärlor av minnen ...... själen är bara jag .....

Kalmar är och förblir en liten pärla som i mitt hjärta bor

                         @-}--    <3   <3       <3  <3  <3  <3     @-}--      
<3 En vecka senare var vi på väg till ett mindre samhälle på Öland. Där var det gemytlig atmosfär. Vi skulle gå i byskolan, den låg på vit sand och det fanns sanddynor, vass, och en dunge av korta knotiga barrträd, däremot såg jag ingen strand som kunde legitimera sanden, naturen gör som den vill. Vi bodde hos en bonde  i huvudfastigheten, rent och fint, mycket trevliga människor det fanns inga barn i vår ålder så det kunde bli ganska ensamt. 
;-)
 <3   Jag blev glad när brevet kom från Ingegerd  Beijne min självutnämnda svenska Gudmor, hon hade fått tag på en två rums lägenhet åt oss i Kalmar, Sparregatan på Ängö.  MosterAina fick en liten etta, en trappa upp i samma hus. På nedre våningen där vår och grannfamiljens lägenhet låg fanns en liten gemensam vattenklosett för alla hyresgästerna. Huset var nästan det sista på den gatan och gården slutade vid en mur mot Kalmarsund. Inte långt ut låg en lagom stor ö, namn Svinö.    
@-}-- Morfar fick jobb på Kalmar varv och mormor i Kalmar chokladfabrik, där även jag fick praktisera under sommar lovet, gissa om jag älskade jobbet där, världens bästa jobb tyckte jag då, under senare år åt jag nästan aldrig godis. Tiden de närmaste åren var fyllda av skolan, eftermiddags jobbet hos Ingegerd B i hennes lilla speceriaffär, både Marcis och jag cyklade hem varor till folk som handlat men orkade inte bära hem den och en fin slant hittade vägen till våra små nävar. 
 <3  Jag hade väldigt lätt för språk och lärde mig svenska snabbt, alltför snabbt, morfar upptäckte att jag kunde läsa och tolka dagstidningen Barometern, jag var inte glad över det då, men jag har haft enormt mycket glädje senare i livet, att tolka svensk text till lettiska och tvärtom. Åren gick och jag var färdig med folkskolan, efter sommarlovet skulle jag börja i Allmänna Flickskolan. inte för något särskilt utom att det bara gick flickor där,  det var lite fint att gå där.  Jag var duktig i nästan alla ämnen, älskade friidrott jag var mer än bra, gympan och simning likaså jag var rätt duktig i sång och uppträde gärna. men matte åånääääj usch inte alls, det var ständigt krig mellan morfar och mig för han ville jag skulle räkna som han sa och skolan ville att man följde deras läroplan.    

8-)OJOJ detta måste jag berätta: Första bekantskapen med tuggummi skedde några dagar efter första skoldagen i folkskolan, jag begrepp inte vad ungarna tuggade på och som de kunde blåsa bubblor med eller nypa i en bit som de drog ut som ett snöre och linda den runt fingret. Så när jag kom hem en av de första dagarna stod mormor och skar fläsk med svål, blixtsnabbt fatta jag att det var svålen de tuggat så mycket så de kunde blåsa bubblor och linda det runt fingret, jag tiggde till mig en bit svål och började tugga, inte särskilt gott men tvunget om jag ville imponera på klass kamraterna. Så äntligen stillades nyfikenheten när jag bjöds på tuggummit, ärligt talat jag begrep nog aldrig tjusningen att idissla som en brun vit fläckig kossa. 

 =-O    Jaha inte kort bara lite längre, men kortare inte en chans. Märkligt var gömmer sig sommaren jag är grundligt trött på detta vädret och det är synd om skolbarnen, de behöver solen för att orka med vintern ....... kram Z<3

ett axplock av alla barnbarns töser och i mitten ett träsnideri av träsnidaren Marcis Vidzem tillika min bror, töserna är Wilma, Nellie och kompisen Lisa, Halloween klädda Monique och Wilma och Nellie med systern Monique

                        

Kalmar var staden som ... Kalmar är staden som ... i mitt hjärtat finns

  <3 

@-}--Minns när jag första gången kom till Kalmar, det var efter vi lämnat Gotland då 1944 och efter Trekanten  utanför Kalmar där vi tillbringade en längre tid. Detta flyktingläger var endast för letter, kvinnor och flickor hystes in i ett hus och männen och pojkar i ett annat.

  @-}-- Det fanns utedass och inget roligt i vinter kylan, där tillbringade man så lite tid som möjligt om man ville ha rumpan kvar. Inget upptagningsläger för flyktingar har bjudit på så mycket upptåg mellan kvinnorna och männen, det gick inte många kvällar eller dagar för den delen. utan att någon funderat ut ett smaskigt tjuv och rackartyg. <3

@-}--  Utedasset var utan belysning och toastolarna var kalla och hårda träringar. I denna hämndaktion som följer, utsmyckades med enris, stickigt och lite smärtsamt när man i mörkret sjönk ner på det man trodde var den vanliga träsitsen. Det var hämnden från männen för vad kvinnorna hade hittat på kvällen innan och jag, idag inte kommer ihåg, ni vet det där med minnet som sviker en stund och mycket väl kan återvända när man inte längre behöver just det minnet. 

     <3 Trekanten var speciell, bekantskap med svenska skolan, julfirandet och hur de lettiska damerna sjöng på klar och tydlig svenska " Ack Värmeland du sköna " i skolans Aula till den svenska publiken bestående av lärarkåren och kommunalpampar (fast jag visste inte då att de blev kallade så i folkmun). Efter alla lustigheter i Trekanten och alla vänner jag fick blev det en resa in till Kalmar där vi inkvarterades i Ängö skolan. 

<3Ett föga charmigt stor sal där vi fick madrasser att ligga på, vi skull sedan slussas vidare. Så för att ingen skall tröttna på mitt skrivande, fortsättning följer i nästa bloggen nr.

 <3 Ha en väldigt fin kväll och helg kram  Z 

 Med mormor Malvina och morfar Ottomars Treilibs och jag Selga Vidzemnieks / Schröder  <3    <3 

<3                                                                           <3 

Nice, Frankrikes Nationaldag 14 juli, sorg över förlorade liv

 (n)   Tragedin i Nice Frankrike, ett besinningslöst terrordåd har skördat  :'( 84 liv varav stort antal barn. Det finns inga ord som kan beskriva vansinnet världen har drabbats av. En skock med flera terrorceller härjar runt om i EU och i olika Arabländer. Att det finns ett hot mot människorna som är kristna har blivit klargjort, men än vet man inte om dådet i Nice är ett verk av IS. Gärningsmannen är skjuten, några uppgifter hur vida han verkade ensam eller ej finns ännu inte.                                                                                                                                    

@-}--Oskyldiga människor bör skyddas från den här typen av galenskap, oron planterar sig bland allmänheten och folk kommer inte längre leva ett normalt liv, rädsla och oro blir en ständig skugga i vardagen. Starka bestämda krafter, skydds och förebyggande åtgärder måste till för att få fast så många terrorister det någonsin går. Kanske man kunna få dem att inse galenskapen att ta livet av andra ty det gagnar verkligen ingen. Alla har rätt att leva, att utöva sin religiösa tro och inte påtvingas någon annans religion det fungerar inte. Men det kanske är min önskedröm att få en bättre och humanare energi i världen.

 En annan het fråga är hur man bäst skulle få terrorcellerna att sluta sitt hat fyllda våldståg  är nog en svårare nöt att knäcka än någon tror, men något måste göras, vi har inte råd att låta terrorn få övertag. Skulle det vara någon ensam  vettvilling som är ansvarig för det grymma obefogade dödandet i Nice och det på Frankrikes Nationaldag 14 juli, så är han död. Men hur många andra mentalt sjuka finns det?  De ensamma våldsutövarna är mycket svåra att lokalisera och viktiga att få kännedom om. 

En dag som präglas av sorg över våldet som tog minst 84 människoliv, tankarna går till familjer och nära anhöriga, vänner .... detta borde aldrig ha hänt inga andra illgärningar heller .... :'(    <3   

Jag minns en morgon när skogen låg inbäddad i tjock dimma

   <3  @-}--Jag hade rest från Stockholm till Lindfors i Värmland, där min mor och styvfar bodde. Långt in i Värmländska skogen, den var trolsk med mossklädda stenbumlingar, yviga granar och buskar som dolde marken de stod på. En och annan nerfallen trädstam, med multnande bark lämnade en säregen doft eller lukt. Det gick en väg upp till huset, ingen stig, lite bredare det var skogens egen jordväg, vi använde den att cykla på ner till byn. Vägen började ute vid landsvägen där ljuset var skarp och bländande, när man svängde av in på skogsvägen försvann ljuset för skogens alla stolta tallar, det var faktisk riktigt magiskt att blicka upp mot trädtopparna, som närapå täckte himmelen. I skogen fanns många olika djur som ibland skrämde nästan livet ur en, det hände att man både hörde och såg de ståtliga älgarna som strosade omkring bland stammarna letade efter något saftigt att tugga på. 

<3 Mor och styvfar hade kor i ladugården, det fanns höns och några vildkatter som morrade och fräste när man kom för nära. Jag lärde mig mjölka rätt kul, roligare var det att fälla träd ute i skogen. Fast jag aldrig fick fälla stora träd för min styvfar, nej bara smärre och ofarliga. Sedan skulle de göras fria från grenar. Jag hade fått vänner och en hade en värsting till motorcykel vilket var tur. <3

 =-O <3  Morgondimman låg tät över skogen och alla ljud lät dova tyckte jag, min mor var havande och skulle föda, värkarna var ännu inte så svåra, min styvfar var i ladugården för att hand mjölka korna och jag fick cykla ner till Lindfors för att larma barnmorskan. Jag cyklade allt vad tyget höll och stannade till uppe på en backe, tände en cigarett och hann inte mer än ta några bloss så stod det en älg bara ett tiotal meter från mig. Gissa om det blev en expressfärd ut till landsvägen, cigaretten mosades mellan fingrarna i rena förskräckelsen. 

 @-}-- <3 Jag kom fram till huset där kompisen med motorcykeln bodde och förklarade för hans mor situationen, hon började ringa barnmorskan och sa till sin son att köra mig tillbaka hem. Smått förtjust i både killen och MCn njöt jag stort av turen hem. Hemma var förlossningen i slutskedet och barnmorskan hann med nöd och näppe fram för att klippa navelsträngen på en liten kille, min lillebror. Min styvfar var lite skakad, för när mamma fick krystvärkarna var han fortfarande i ladugården, han upplevde smärtor man kan säga lika mammas. Han tog sig upp till huset lagom för att hjälpa till när sonen föddes. (y):-*

<3 Det var den 30 oktober 1953, som lillebror kom till världen för att växa upp till sin uppgift att bli Lettlands Ambassadör i Sverige och Norge. 

@-}-- Allt är en lärdom och något att vara glad över, det var något visst att vara där i Selma Lagerlöfs mytomspunna värmländska skogarna ... Allt väl och för nu ha det bra .... kram  Z 










Ibland blir det snustorrt i hjärnkontoret, det är så ikväll

  :-$<3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3  <3 

  Skrytsmilet får stå för den höga tanke om min hjärna jag kan ha haft för några sekunder sedan, jag brukar inte hänge mig åt högmod eller skryt normalt....... @-}-- 

Vetenskapen är helt magnifik, det forskas framgångsrika resultat gagnar  mänskligheten, forskning på bättre medicin eller hur man bäst skall ta hand om sjukdomar som tex.cancer. Ill Vetenskap har i en artikel om en tumörform på hjärnan berättat om hur en kvinnlig forskare kommit fram till att cancer celler inte föredrar socker som man antagit tidigare utan fett jag skall se om jag kan fixa och ladda ner artikeln ..... håll alla tummarna ..... (y)  (y)  (y)  (y)  @-}--        

Kræftbehandling

                                         

Så  hoppas jag ni kommer att uppskatta artikeln, som är en bra upplysning för jag själv tycker att det är helt fantastiskt .... För nu go´kväll, en fin sådan ... kram Z =-O  @-}--  <3  <3  






Österländsk energi och Västerländsk psykologi, en härlig liten hälsodrink ojoj

 @-}--   Idag vill jag berätta vad min dotter Sandra gjorde och hur tacksam jag är det känns som tusen nerver lugnat ner sig och låter energin vandra fritt i kroppen. Ingen kan ens drömma om vad denna unga kvinna,dotter och mor har lyckats med. Alla vet ju vid det här laget att jag har klagat över smärta som tidvis varit helt odräglig och hur jag proppat i mig smärttabletter och morfin medicin, men det var mig veterligen det enda jag kunde göra för smärtan, orörligheten har nästan knäckt mig. På mer än ett och halvt år inte kunnat gå obehindrat inte få belasta lårben halsbenet under fem månader, tro mig det var helt galet och jag blev mycket deprimerad och fick dödsångest. 

 <3 Nu kommer jag till kärnan av detta inlägg, vaknade i dag av  smärtan i både ben och bägge armar men värst i höger axel. Tog både smärtstillande och morfin. Visst jag kände ett uns lindring. Sandra kom och ville behandla min smärta och naturligtvis fick hon det, behandlingen tog väl nästan en timme och sedan skulle jag ligga kvar en stund och vila. Redan här kändes kroppen märkligt lätt, kände inte av någon smärta, men visste inte om jag skulle få behålla känsla om jag reste mig upp. För att vara på säkra sidan låg jag kvar en halvtimme till. @-}--      

 =-O När jag reste mig upp fanns ingen smärta kvar i kroppen och när jag skulle ut i köket märkte jag att det var lättare att gå trots tre cm, kortare ben. Klockan är nu 21.50 för att kolla hur det är med smärtan nu efter sju timmar tog ja en runda i lägenheten och jag säger tro mig, lite smärta har återvänt men den är långt ifrån den jag hade före Sandras behandling, smärttabletter och morfinet. Nu skall jag ringa Sandra och berätta och få en ny tid för jag är så glad över resultatet, tacksam och förhoppningsfull .(y)..<3.. 

@-}--TÄNK ATT FÅ BLI SMÄRTFRI, GÅ NER FÖR TRAPPORNA SJÄLV OCH DUSCHA SJÄLV....ATT FÅ GÅ OCH SHOPPA SJÄLV ... RENA DRÖMMEN, FAST PÅ RIKTIGT ...... TACK MIN ÄLSKADE DOTTER SANDRA OCH TACK MIN ÄLSKADE DOTTER JANA SOM HAR MARKTJÄNSTEN, TVÄTTEN, MATEN, HANDLA, DUSCHA MIG OCH ALLMÄNT BEHJÄLPLIGA HAR BÅDA VARIT VID SJUKHUS BESÖK, LÄKARBESÖK OCH EN MASSA MER.  Stor kram till er från en som snubblat på svarta katten Stella som satt utanför min dörr på vakt.  TACK TILL MIN SON STEFAN FÖR ALL HJÄLP TT HÅLLA MODET UPPE OCH TRAPPGÅNG och ANGELIQUE SOM SÅG TILL ATT AMBULNSN KOM OCH OMSORGEN FRÅN ER ALLA..(y):-*<3

Tack alla som följer mitt bloggande ni har också varit till stor hjälp med era kommentarer...... Kram Z <3

Här Sandra som ung sedan några och barn äldre, här med det yngsta dotter Wilma .<3 

Stefan med sin äldsta dotter Angelique och så Jana   ......<3<3<3

 <3  <3  @-}--  <3        <3

2016-07-09

 @-}--  @-}--  @-}--  @-}--  @-}--       <3  <3  <3  <3  <3           @-}--  @-}--  @-}--    @-}--@-}--         <3  <3  @-}--  @-}--     <3                   

En semester man planerat regnar bort, visserligen är regnet bara vatten som min dotter säger, men vem vill ligga på playan i regnet? Inte jag i alla fall. Alltså inköptes en sista minuten flygbiljett till ett lägre pris till Mykonos i Grekland. Här mötte jag många intressanta människor och det berörde mig knappt att turisterna var en blandning mellan hetro och homo. Jag fick efter mycket lättande ett rum på ett familjehotell nära centrum, rent och fint. Första kvällen besökte jag en bar Thalami, den ägdes av en Amerikansk dam och hennes grekiske man. Baren var mysig och välbesökt och folket kom och gick i en strid ström. Barens attraktion var en dansant charmör som varit med i filmen Zorba med Anthony Queen och helt allmänt en av öns kändisar. Som ni redan vet älskar jag den grekiska maten och kulturen men allra mest den grekiska musiken och dansen. <3<3

Dansa det fick jag och regnet hemma var som bortblåst ur minnet när man på dagarna tog sig iväg till badstranden, lappade sol och fick både färg på kroppen och nya vänner. En av tavernorna på stranden ägdes av folk från Cypern, deras mat och speciellt en rätt var så god att smaken nästan återkommer vid bara tanken. Då jag och mina barn hyrde en pizzeria med anor i Malmö, tyckte jag att denna rätt skulle vara pluspoäng och jag fick receptet till rätten, jag tror den heter Kleftiko, som betyder tjuvgömma, den tillagas i folie och helst i grop i jorden, vi gjorde det i pizza ungnen.<3

<3Dagarna försvinner dubbelt så snabbt när man har semester och alla upplevelser pockar inom en, men det blev dags att dra hemåt och presentera den nya rätten, som mottogs med stor nyfikenhet. Ja det blev många turer till Mykonos och Thalami, ägarna blev mycket goda vänner. Efter pizzeria tiden öppnade jag en garnaffär och döpte den till Thalami som betyder bläckfisk,  men det är en annan episod i mitt liv, först får jag landa i gamla Malmö och återgå till vanliga jobbet som sekreterare på Philipsons Bilar i Malmö.<3<3

 

 

Natten är becksvart, inga stjärnor, ingen måne lyser upp det svarta mörkret

@-}-- <3  Inget förberedde mig på hur jag skulle uppleva att bli 80 år, det är en enorm omställning, ena dagen ung och vacker nog för att delta i skönhetstävling och nästan vinna den, nästa dag några år senare är man gift och mor till tre härliga barn. Tiden går barnen växer upp, tycke uppstår med någon motpart, en efter en ingår de förhållande. Plötslig är man mormor, sedan farmor och lyckan ler över de små barnbarnen, flickor alla sex. och så otroligt söta nästan så jag skulle vilja säga vackra men jag väntar med det något år till. Karaktären framträder, mycket är lika syskon och kusiner emellan, men ändå ser man små men viktiga drag som präglar var och en av de sex vackra unga kvinnorna. <3<3

@-}--Förundrad, glad, lycklig och mäkta stolt betraktar jag dem, som fått livet med början hoss någon anfäder och som till slut blev min uppgift, att bli den ena föräldern, till den som skulle bli deras ena förälder. Visst är de ett mirakel, dessa små oskyldiga själar som vi sätter till en värld, som inte är särskillt välkomnande, inte i dag ialla fall. 

  <3  Ansvaret är stort, att fostra dem till bra och rejäla människor, som kommer att kunna ta hand om en egen familj i framtiden. Hur innerligt vi än önskar att våra barn och barnbarn skall lyckas bemästra utmaningarna och leda sin familj, sina små barn in en lycklig framtid, att se dem föra vidare våra gener och vårt DNA. Alla för människan grundläggande egenskaper och anlag återfinns i vårt DNA. Att hysa respekt, vördnad, empati, tolerans och kärlek till sin nästa och värna om naturen, att föra vidare vårt kulturarv,våra seder och värderingar, om alla människors lika värde och rättigheter såväl som skyldigheter, det vill jag påste är viktiga byggstenar i ett bra och lyckligt samhälle.  

Alla goá folks, det är bara att jag erkänner, jag vet inte hur man slutar skriva i tid och ändå få fram vad man vill ha förmedlat, sov gott .....<3 Kram


Solceller, hjärnceller, hjärtceller och alla andra celler goda eller de onda

Jag och mitt vackra och yngsta barnbarnet .....

Undrar just hur många olika typer celler det finns, det är så att vi alla är celler med lika uppsättningar, för att som i vårt fall vara människor, men ändå skiljer vi oss från varandra på gott och ont och som djur och människor. 

Jag tänker på den artikell som beskrev hur det i Tyskland och andra ställe bla Sverige, kvinnor sextrakaseras, våldtages och då i första hand kristna men även kvinnor som klär sig som man gör i EU - länder. artiklarna beskrivs det hur män i grupp utser en kvinna och omringar henne för att sedan gå till attack. I DN skrivs det tex. att polisen mörklägger alltihopa,  om inte något av detta är sant, av vilken anledning uppstår sådana ryckten och varför. Samtidigt är det svårt att bortse från IS uppmaning om att IS anhängare skall döda så många otrogna och kristna som det bara går. Har dessa händelser något samband? Vem och vad skall man tro och lita på?

Man kan spekulera, men då kan det också leda till snevriden information. Vi behöver inte sensationsartiklar i tidningar eller i någon media alls, det bara oroar och skrämmer, det är alldeles för oroligt i EU utan  att det skall spädas på ytterligare, nu med falska rykten. Så finns det någon som vet sanningen så berätta den, för det är massor av folk som redan läst och kommenterat uppgifterna media släppt ut.

Det kvarstår det faktum att det känns skrämmande att människor gör andramänniskor illa som en global bestraffning ..... usch ....kram alla Z


En blogg på lettiska har fötts, kul men även krångligt med språket

@-}-- 8-) Nyfiken till max, blir min lettiska blogg bra eller sämre mottagen av landsmännen, spänningen är till bristnings gräns ......<3

(y) Saker och ting tar sig emellanåt vändninngar jag gärna varit utan, medan det finns ljuspunkter där man minst anar som när katten Stella höll sin bror Petton sällskap på jobbet i grindhålet, annars fräsen han, bara hon slinker förbi honom.    (y)

 <3 Inom forskningen händer det nya framsteg, som PMS kvinnornas gissel, nu har forskarna upptäckt att ett visst protein är orsaken till obehaget och smärtan, Illustrerad Vetenskap har en artikel som jag delade på min fb livslinje om någon vill läsa Selga Schröder/Skröder. (y)  

 :'(   Något mycket mer sorgligt är att en liten svensk pojke dog, han hade tagits med av föräldrarna till något IS tillhåll och föll offer en granat, andra små svenska killar krigtränas, dessa barn är med om ohyggliga händelser i IS lägren, de får se när folk avrättas, hur huvuden skills från kroppen med mera. Barn skall få vara barn, gå i skolan, leka med kompisar vara lyckliga och helt förskonade från  våld. I IS lägren blir de skadade för livet av skoningslösa avrättningar, krigs handlingar som sker strax bredvid dem, det är brott mot barnen. Hur föräldrar kan utsätta sina små barn för de vidrigheter, kan jag inte ens hitta nog med fantasi att förstå. Vill de så gärna hänge sig till de brutala orgier att mörda oskyldiga människor, borde de lämnat barnen i trygghet hemma i Sverige och inte utlämna dem att hjärntvättas redan som små. De kanske tom. bli föräldra lösa där hos IS och vad det innebär behöver jag nog inte upplysa om, men resultatet blir ett grymt öde för de värnlösa barnen .......:'( 

 <3 Go´vänner solen skiner in genom fönstret och gör mig glad ...... hoppas den lyser även hos er .....kram Z

Som ni vet har min dator egen bestämda vilja, retar mig men vad gör jag åt det?

Kan någon ge ett svar, som har tålamodet kvar.... >:o  O:-)  >:o  <3  Min dator eller vad  man nu skall säga, se bara textförändringen, i vart fall ger den mig flera mörka härstrån i min annars så vackra silvergråa man, den, datorn alltså stjäl även tid när den gör som den vill. Är det bara jag som har problemet? När jag lägger till foto på mina inlägg intar de olika platser ej som jag har tänkt mig, ibland dublar de sig, detta sker när jag publicerar då dycker det upp ett foto från texten och intar första parket fast jag tänkte ha ett annat foto där .... kallas inte detta sabotage?  (n)  =-O  >:o 

 @-}-- I onsdags tog min Jana och jag taxi till stan en mycket vänlig chauför lät oss sitta kvar en stund eftersom syndafloden vräkte ner. Jag behövde komma till banken, efter uträttat ärende gick vi till min son Stefan och vad tror ni det hände, himmelem öppnade sig igen synda floden något mindre kraftig höll på att dränka oss, precis som om jag inte var straffad nog kunde inte ens rollatorn gick rakt utan for från sida till sida och jag hade jä...gt ont i hö. ben och höft. Blöta kom vi till Stefan, kaffe, medköpt kaffebröd piggad upp en lite, men mest att få träffa både Stefan, Monique och min dotter Sandra. Första turen i storstan och jag var helt slut, samma taxi körde oss hem, så utflykten blev minnesvärd .... och ni alla ha det gott.... Z <3  @-}--  (y)